Lidingöloppet

I lördags var det dags för att ta bilen till Stockholm för deltagande i Lidingöloppet. 30 kilometer i rätt tuff terräng. Elin, Pontus och även min mor hakade på som moraliskt stöd.

Här har jag just hämtat ut nummerlappen så jag och lillen käkar pastasallad för att fylla på energidepåerna.

Vid starten. Den sista skoknytningen. Pepp pepp pepp. Vädret var rätt bra så det fick bli shorts och kortärmat. Körde med knäskydd för har haft lite knäkrångel på sistone. Inga chansningar nu inte :)

Här har jag sprungit 7-8 kilometer och känner mig pigg och fräsch. Jag tog det lugnt i början. Vilket skulle visa sig vara ett mindre lyckat val. Man kom nämligen ifatt allt folk från de andra startgrupperna ungefär här och då började stigarna bli fullsmockade med människor. Det var oerhört trångt på sina ställen och vid tre tillfällen fick jag gå p.g.a att det helt enkelt inte fanns plats för att springa om. Men det var bara att falla in i tempot och springa om när man fick små luckor. Hade nog blivit bättre tid om jag ökat mer första biten. Men det är lätt att vara efterklok. Det är klart att om jag bufflat mig fram så skulle det säkert gå men det är inte riktigt min stil. :)

I mål efter 3h 4min! Eftersom tempot varit ganska lågt så var jag konditionsmässigt förhållandevis fräsch. Benmusklerna gnällde en del men jag har ändå aldrig sprungit mer än 25 kilometer förut så det känns ganska naturligt. Sammanfattningsvis var det en kul upplevelse på en jobbig men rolig bana. Den beryktade abborrbacken vid 25 km (40 meters stigning på ca 500 meter) var hård och jag är glad för att jag var pigg när jag kom dit. Då kunde jag ta mig uppför utan att börja gå och det kändes lite som en bedrift bara det :).