Framsteg!

Idag har Pontus "officiellt" sagt sitt första ord. Han har varit på g senaste dagarna och styvfar hörde uppenbarligen ordet redan i fredags, men det känns på mer allvar när man själv hör det hela. Såå... alla är helt galet nyfikna på vad han sa, förstås. Innan jag avslöjar det hela så vill jag nog påstå att det var ett mycket vackert ord, sagt med stor inlevelse och känsla. Ordet lät som ljuv musik i mina öron. I Elins öron lät det nog mer åt dödsmetall-hållet men det gör inget! 

Han sa "pappa" förstås! Han säger säkert mamma snart också ;)

Utöver det så fick han ett ryck och stog plötsligt upp själv i sisådär 20 sekunder också. Det har bara hänt en gång än så länge men han bevisade att han har det i sig. Vidare så har han lärt sig att gå lite lätt stapplande längs med rumsbordet. Mycket just nu! 

I övrigt så tog vi första "riktiga" middagen ute igår. Vi grillade hamburgare och beslöt oss för att inviga utemöblerna. 

Här har vi den lilla solstrålen!

Cyklingen går framåt och jag har nog kommit upp i totalt runt 50 mil. Det sägs att man bör cykla ungefär 100 innan man kör Vättern för att överleva utan att dö.